Igår tog ångesten över. Och ilskan. Ber verkligen om ursäkt, speciellt för inlägget jag skrev sist(det är nu raderat). Är så trött på alla motgångar, och de felaktiga val som jag uppenbarligen gör hela tiden. 
 
Vill klargöra för er att denna blogg är en dagbok för mig. En öppen sådan. Det handlar inte om att jag vill ha uppmärksamhet, utan detta är ett desperat sätt att uttrycka mina känslor och tankar på. Hade det enbart handlat om uppmärksamhet kan jag lova att det skulle stå både nummer och namn till mig. 

6 kommentarer

Hanna

21 Dec 2013 18:20

Hej, läste nyss igenom din blogg och fan vad hemskt att nån ska känna så.
Jag har själv mått dåligt med både depressioner, självskadebeteende och ätstörningar, trodde inte att det nånsin skule bli bra - men det blir det.
Visst, man har fortfarande dåliga dagar men det är iallafall bättre, ligger inte vaken längre på natten med ångest och gråter så mycket att det känns som jag ska sluta andas.
Det kan bli bra, du måste bara fokusera på det och försöka se det som att nu är det skit, men jag ska klara mig igenom helvetet och jag ska fan må bra för det förtjänar jag.

Bara att slänga iväg ett mail om du känner för att snacka om nåt!
Hejar på dig, ge inte upp:)

Ally

21 Dec 2013 23:26

Om det endast handlar om en slags dagbok och inte uppmärksamhet så skulle du lika gärna kunna skriva en icke offentlig blogg.

Svar: Det handlar om att dela med mig. Nå ut till andra människor, som kanske också är i en liknande situation. Att man aldrig är ensam. Och så är det förstås en dagbok. Fast en mycket bättre dagbok än den man vanliga fall har i nån låda, eftersom den finns offentligt och jag får så mycket fina kommenterar som jag är så otroligt tacksam över.
Deep talks

W

22 Dec 2013 04:43

Ally...varför läser hennes blogg? Jo, för att du antagligen är nyfiken och/eller känner igen dig själv i hennes situation och upplevelser.

Ally

22 Dec 2013 15:51

Men om det handlar om att du vill att andra i samma situation inte ska känna sig ensamma så är ju det en fin tanke,en väldigt väldigt skadlig. Personer som mår riktigt dåligt och läser din blogg känner sig knappast bättre och när du lägger ut bilder på hur du skadar dig, skriver att du hoppas att du lyckas osv så bidrar det bara till att andra tjejer gör samma sak. Du tipsar ju, indirekt, andra on hur de kan göra och uppmuntrar faktiskt andra att göra likadant eftersom att du skriver vad i är i en offentlig blogg. Du behöver bra hjälp och inget annat.

Svar: Det handlar inte bara om det, men bland annat. Du får tolka det hur du vill. Jag kan inte direkt ansvara för vad någon annan väljer att göra beroende på vad jag skrivit om/tagit bild på. Men läs inte min blogg om du nu tycker att det är ett sånt stort problem.
Deep talks

Jens

23 Dec 2013 00:40

Jo men du av någon vet ju hur det är att må dåligt. Du borde ju veta hur sådana här bloggar påverkar andra i samma sits ??

Svar: "Jag läser din blogg och tänkter "damn, fan vad stark hon är och vad mycket skit hon kan ta! Klart att jag klarar mig också". Jag älskar verkligen dig för att du hänger kvar, det får mig att hänga kvar. Love to you." Det var en av de senaste kommentarerna jag har fått där folk i samma sits UPPSKATTAR att jag driver den här bloggen. Det är frivilligt att läsa min blogg. Är det någon annan som också mår dåligt, och kikar in på den här bloggen och mår ännu sämre, då behöver h*n inte fortsätta att kika in här.
Deep talks

Jens

23 Dec 2013 10:36

Jo men hur länge ska det handla om att bara "orka hänga kvar"? Om du verkligen vill hjälpa något så är det en uppmuntran om att ta emot den hjälp som erbjuds på riktigt. Livet handlar inte om att hänga kvar. Varför flyttar du inte långt iväg och vbörjar ett nytt liv? Börja plugga? Ändra sin inställning till att su är bäst i världen och att DU kan få ett fantastiskt liv, inte bara i framtiden utan faktiskt IDAG. Allt handlar inre om inställning. Men mycket. Inbillar du sig att du är fantastisk oh så även ditt liv, så kommer du långt med det, oavsett hur det egentligen ser ut. Du måste ändra attityden till dig själv för kag har märkt att du ofta lägger sig i självömkan och det fungerar inte. Du måste rycka dig upp ifrån det. Allt detta vet du säkert redan. Men jag tror du skulle må bäst av att bara försöka ändra inställning så mycket du bara kan. Kämpa för din kropp och huvud. De förtjänar det.

Kommentera

Publiceras ej