Tack för era fina kommentarer! Kan inte tacka er nog. Även om jag inte svarar på alla kommentarer så vill jag att ni ska veta att jag är så otroligt tacksam över att ni tar er tid och skriver så fina saker till mig. Ni är bäst♥♥

"Varför driva en blogg när man mår så dåligt? Du är bara ute efter uppmärksamhet har jag märkt, patetisk - anonym"
Du, såkallade anonym, har flera gånger tidigare kommenterat min blogg och skrivit fina kommentarer. Med ditt riktiga namn dessutom. Jag förstår faktiskt inte det där. Och jag blir på riktigt äcklad, när folk tror att det endast handlar om uppmärksamhet(SE MIG DÅ, den typen av uppmärksamhet alltså). Att be om hjälp och skriva sina riktiga känslor är inte för uppmärksamhetens skull. Utan för att jag känner så. Du har ett val, du behöver inte läsa den här bloggen. Du tycker det är dumt av mig att blogga när jag mår såhär dåligt. Jag tycker det är minst lika dumt av dig att läsa den här bloggen om du nu känner så.

Bilden nedan tog jag i somaras då jag hade permession och var på Liseberg. Den säger faktiskt en hel del om hur mitt liv är, och har varit. Jag känner mig hjälplös, ingenting kan rädda mig längre. Precis som mjukglassen. Den bara smälter och smälter, den rasar samman allt mer. Det spelar ingen roll om jag försöker äta snabbare eller torka upp det som det som smält. Det hjälper inte, det bara fortsätter ändå. Tillslut är allting bara en enda katastrof, det går inte att rädda glassen. Det går inte att rädda mig. 

(Återigen, en liten påminnelse. Alla kommentarer måste godkännas innan dem syns(har märkt att många skickar 2-3 stycken kommentarer eftersom ni tror att de inte har kommit fram). 



9 kommentarer

Anonym

21 Dec 2013 22:02

Du ska inte ens behöva förklara eller försvara dig. Det är ditt val och gör precis som du känner för om de är så du mår bättre, patetiska idioter ni skriver sånna kommentarer. Om ni inte är här för att stötta henne eller är intresserade, förvinn!! Ni har inget att göra här i så fall!! All lycka till dig och hoppas du snart kan ta dig ur detta!<3

Svar: <33
Deep talks

Isabelle

21 Dec 2013 23:19

Jag har en vän med psykiska problem som har fått en diagnos efter väldigt många år. Hon har också en blogg som jag känner till där hon skriver om hur hon mår osv. Det kan ibland gå månader mellan inläggen, men det gör inget. Jag tycker att du ska skriva om det får dig att må bättre. Ofta så är det enligt vetenskapliga studier en bra terapi för många. Oavsett vad endel tycker så kommer det alltid finnas de som inte tycker som dem. Lägg inte energi på de negativa personerna.

Hedda

21 Dec 2013 23:34

Håller med ovastående kommentator, du ska inte behöva förklara dig.

Det är verkligen förjävligt att du ska behöva må som du mår. Dock ska du veta att du inte är ensam, det är sjukt många andra som går igenom/gått igenom liknande saker som du gör. Bara att sånt tyvärr tystas ner av samhället...
Stay strong!
Kramar

Svar: Tack!! Åh, jag blir så glad av era underbara kommentarer<3
Deep talks

Åsa

21 Dec 2013 23:41

Det är för att vi tror på dig, hur jävligt det än må kännas :)
Spy ur dig om det behövs..
Jag tror på dig å jag vet att du kommer må bra en dag.
En viktig sak oavsett vad som hänt i livet...förlåtelse är en skön grej.
Om det är så att mamma tex inte fungerar så bra. Försök förstå henne, klandra inte, sök stöd där du faktiskt får det och det känns som vi är många som räcker ut en hand till dig. Ta till dig det stödet och förlåt din mamma om det inte är som du önskar.
Många varma kramar till dej tjejen.

//å

Svar: Tack fina, fina du för dina kommentarer<3<3
Deep talks

Sillen

22 Dec 2013 07:35

Jaa håller med med alla ovan, FORTSÄTT! De finns alltid såna som hatar så är det bara, men de inget att bry sig om! Fast om nån är elak så är det svårt att inte ta åt sig men försök istället fokusera på de peppande kommentarer du får :) Vet inte så mycket om din situation, din mamma o den hjäp du får. Men jag tycker att de verkar som om du bär allt för mycket på dig, din mamma är ju den vuxna i förhållande o borde vara den som tar hand om dig o inte tvärtom. Din mamma tycks inte klara av det just nu o du bara mår sämre o sämre. Måste du bo med henne? Vill du det själv? Finns de andra möjligheter? Ni har de båda så svårt just nu (om jag uppfattat rätt) att ni knappast är till så stor hjälp åt varnadra. Finns de andra vuxna i ditt liv som kan ge dig stöd? Någon kompis som är dig så nära att du kanske kunde bo hos den en tid? Eller är såna kontakter nu för svåra att uppehålla?
Jag skickar massvis med kramar åt dig lilla tjejen <3 Du är jätte duktig som kämpar på, gör saker som träffa en vän fast det känns tunga just nu o fortsätter skriva här trots negativa kommentarer. Alla det där är positiva saker som håller dig kvar i "vanliga vardagen" så du kan vara stolt över dig själv! :)

Sofia

22 Dec 2013 14:23

Hej tjejen! Läst igenom en hel del i din blogg nu och kan inte bara stänga ner utan att ha lämnat en kommentar. Jag känner igen mig så väl i dig, jag var som dig när jag var tonåring! Jag skar mig, jag hatade att leva, jag försökte gång på gång ta mitt liv på alla möjliga sätt jag kom på, livet var allmänt kasst och jävligt! Men en dag, så fick jag den hjälpen jag behövde, en helt ny värld öppnade sig för mig. Idag är jag 21 år gammal och bor tillsammans med en fantastisk kille och i september i år fick vi en underbar son som gett mig all lycka i livet! Det jag vill säga till dig är att även fast livet känns åt helvete och det aldrig känns som livet kommer bli bättre, så fortsätt kämpa, kämpa för dig själv och för att leva det livet du förtjänar att leva!! Vill du prata så får du mer än gärna skriva till mig på min mail! Ta hand om dig tjejen och var rädd om dig! kram Sofia

Vendela

22 Dec 2013 22:05

Det går att äta upp en mjukglass innan den smälter, man måste bara vilja det.
Samm gäller för viljan till att leva och försöka på något sätt att älska sig själv. Det går, men man måste vilja det inte för någon annan för sig själv och jag kan lova dig att det blir bättre och du behöver inte må så här för sanningen är att ingen förtjänar att må som du gör. Jag trodde att jag förtjänade det under flera års tid men jag insett att men rätt hjälp och en vilja hård som granit så blir det faktiskt bättre. Det är en lång väg men det blir bättre och man lär sig att njuta av livet ett steg i taget. Som man lär sig att njuta av glassen för varje tugga och rätt som det är så är den uppäten innan den hunnit smälta.

Kram

Vicky

22 Dec 2013 22:32

Önskar jag kunde hjälpa dig!

isabel

17 Jan 2014 22:10

Jag blir så arg när jag läser något sådant! Vadå bara ute efter uppmärksamhet?! Det här är DIN och bara DIN blogg, du skriver precis vad du vill och vad du känner för.. Du ska absolut inte behöva sitta och försvara dig för vad du skriver på DIN blogg. Hjälper det dig ens lite att skriva av dig då är det så jäkla bra och passar det inte andra, nej men ge fan i att läsa då!

Jag hoppas innerligt att du en dag ska hitta lyckan i livet, att du ska få må bra. Fina du <3

Kommentera

Publiceras ej