... Men jag orkar inte mer. Jag står inte ut med att leva ett liv som jag inte vill ha, och som jag till största del inte kan påverka. 

Förlåt för all smärta och sorg som jag orsakat. Förlåt för att jag gav upp. Förlåt för att jag inte blev den dotter, barnbarn och vän som det var tänkt att jag skulle bli.

Jag är så full av ilska, hat, irritation, misslyckande och sorg. Ändå så finns det en stor klump av tomhet, och det är den som väger allra tyngst. 

Jag sträckte ut min hand, jag blottade hela mig och jag ropa på något konstigt sätt efter hjälp. Men det spelade tydligen ingen roll, för jag kunde ändå i lugn och ro planera hur jag skulle avsluta mitt liv. Jag har aldrig varit egoistisk, men någon gång måste man få vara det. Kanske valde jag också den dummaste. 
2013.08.22

1 kommentarer

Helena Jonsson

30 Jan 2014 19:27

<3

Kommentera

Publiceras ej