Mitt liv ligger på is just nu. Ingenting händer. Jag slapp jourfamiljen för tillfället, eftersom jag vägrade. Men skolan har fortfarande inte kommit igång. Liksom allt annat. 

Angående Slottis så ska min socionom och läkare på BUP försöka skynda på det hela. 

Jag dränker mig dagligen med Theralen för att slippa känna och leva livet. Jag sover med andra ord bort dagarna. Den enda räddningen just nu.

3 kommentarer

Ida

27 Sep 2013 20:21

Har du ansökt om att börja skolan igen? Gör verkligen det, det kommer att få dig på nått sätt på fötter igen.
Skitbra att dom försöker skynda på med det. Du får nog den hjälp du vill ha om du bara öppnar dig.

Snälla käka inte så många tabletter, det kommer gå dåligt i längden. Försök ta två styck om dagen, och gå ut på långa promenader. Då mår du inte lika dåligt, för du ser och upplever saker när du är utomhus. Det hjälper verkligen än att sitta hemma och deppa. Jag vet att du har det skitdåligt men gör dig fin och ta promisar.

Önska vi bodde nära så kunde vi gå ut med min hund.

Svar: Först och främst, tack för dina fina kommentarer♥
Jag har i perioder försökt komma igång med skolan, utan att lyckats. Men så i början av augusti var jag villig att ge det en ny chans. Sedan dess har jag träffat en kvinna som har hand om ungdomar som inte har någon sysselsättning och som inte går i skolan. Med andra ord - Vi kommer ingen vart. Jag har verkligen tjatat hål i huvudet på henne att jag vill börja NU. Men hon säger att det är bättre att vi tar det lugnt, så att jag inte "misslyckas" igen. Jag kan till viss del hålla med, men det är snart oktober nu.
Deep talks

Ida

28 Sep 2013 23:30

Du vet själv när du känner att du är redo.

En sak har jag själv förstått nu är att jag borde börja skolan nästa vår. Jag är 20 och haft depression sen jag var 16, det har blivit mycket värre sen jag slutade skolan förra sommaren 2012. Jag har inga rutiner, ingen anledning till att vakna på morgonen och kan ibland inte sova på nätterna för att jag mår dåligt över hur jag har det.

Inlåst är jag också, går knappt ut. Jag har hund sen 2månader och nu har jag anledning till att komma ut och gå åtminstone. Det har hjälpt faktiskt.

Den 9/10 börjar jag på UNO ett ställe där jag ska gå på 2 ggr i veckan, syftet att gå dit är att bara komma i tid och vara där. Bara man får rutiner att gå upp på morgonen och komma till något, träffa andra människor. Jag ska se vad det är, men jag tror det inte hjälper mig mentalt.

Det bästa är att träffa en kurator som du ibland kan prata med angående hur du mår osv och sedan börja skolan. Alltså det hjälper så jävla mycket om du börjar plugga igen. Det kommer bara att bli sämre och sämre annars. Skaffa en rutin och gör kanske något du gillar att göra och börja plugga när du känner att DU är redo.

Svar: Är det okej om jag kontaktar dig på din mejl? Eller är det den du vanligtvis använder dig av?
Deep talks

ida

30 Sep 2013 14:45

Du kan kontakta mig på ida_fo@yahoo.se
Kram

Kommentera

Publiceras ej