Fortsättning...

Det blev aldrig något samtal med min psykolog dagen efter. Istället var jag inlagd på MAVA, eftersom jag tagit en överdos av Alvedon. Tjugofyra stycken var det totalt. Inte jättemycket kan man tycka, men det var dels än ökning sedan första gången men det visade sig också vara extremt farligt. Mycket farligare än att ta andra tabletter. Mitt Paracetamol-värde låg på över tusen, det ska vanligtvis ligga på noll. I en vecka var jag inlagd, jag fick genomgå en Acetylcysteinbehandling(ett slags motgift vid förgiftning med paracetamol). 

Tillslut hade mina värden blivit normala igen, och jag blev utskriven från avdelningen. Jag förflyttades till BUP-akuten istället. 
Det var ett skönt break från allt, jag fick vila upp mig och glömma allt som vanligtvis fanns runtomkring mig. Jag hade inga som helst regler, jag kunde gå ut när jag ville och jag kunde vara borta på långa permissioner(under dagarna). Det ingen märkte var att jag tog en överdos nästan varje dag, tjugo stycken Diklofenak per gång. Men vissa kvällar brast det, jag hade sån fruktansvärd ångest över vad som höll på att hända med mig själv. Jag kände inte igen mig.
Några kvällar/nätter berättade jag alltså för personalen, vad jag hade gjort. Varje gång jag gjorde det tvingades jag mot min vilja ner till akuten för kontroll och så det värsta av allt, dricka kol. 

Och så kom tillslut fredagen, jag blev utskriven efter två veckor på BUP. Det var dags att komma hem igen, till helvetet. I helvetet varade jag dock inte särskilt länge. Efter drygt en vecka var jag tillbaks på BUP-akuten. Jag var tillbaks på ruta ett igen. Dessutom med LPT. 

Fortsättning följer

2 kommentarer

Malin

11 Jan 2014 14:12

Förlåt om min kommentar är lite okänslig! Jag är 19år och har varit deprimerad nu i snart 1 och 1/2 år. Jag måste bara få fråga, vad hände med dig, vilka "symptom" fick du när du tog de 24 tabletterna?

Tack för en fin blogg, den får mig att börja ta i tur med mig själv. Jag önskar oss båda ett bättre liv, för det förtjänar vi, jag skrev mitt avskedsbrev i våras. Men än så länge så ligger det instoppat i en låda..jag hoppas att jag någon gång får kraften att bränna upp det. Fortsätt att vara stark <3 Även om livet känns förjävligt, det är såå svårt. Tack igen för din blogg <33

Myra

13 Jan 2014 01:49

Varför i hela friden vill man OD:a på paracetamol? Det är ett väldigt obehagligt sätt att dö på och fucka upp lever och njurar.
Leta upp en katt och gosa med den, brukar få folk att må bättre lite bättre när de är nere sina jobbiga. Må väl och ta hand om dig. <3

Kommentera

Publiceras ej