NÄÄÄÄ! Nu är det dags att spy ur sig all skit. Kan liksom inte hålla mig. Är alldeles för arg, ledsen, äcklad och ångestfylld för att kunna hålla käften och fingrarna i styr så att jag INTE skriver såna här inlägg. Men jag gör det ändå, jag har ju trots allt mina diagnoser som förklarar det*skönt att ha något att skylla på*. Jag vet förvisso inte om det är bra eller inte, att ha fått så många diagnoser. "Du är inte din diagnos" hör jag ofta läkare och psykologer säga. Jo, det är ju precis vad jag är!!! Annars hade jag inte varit där jag är idag, en stor misslyckad äcklig 17-åring som har sabbat livet så brutalt. Och framför allt, sabbat det för så många andra.

Jag blir så trött på att det inte händer något. ALLTSÅ HALLÅ, hur jävla lång tid kan det ta egentligen? Är det så mycket begärt att få hjälp någon JÄVLA gång?? 
Imorgon ska jag i och för sig åka till ett behandlingshem, men enbart för att "se hur det kan se ut på ett sånt ställe". Så sjukt patetiskt och onödigt, eftersom det är bestämt att jag aldrig någonsin kommer bo där. 
 
 
Förlåt mig, varje gång jag får sådan fruktansvärd ångest att jag inte kan andas och bara skriker av förtvivlan och dödsångest.
Förlåt mig, att jag är så många olika personer. Att jag inte har hittat mitt "jag".
Förlåt mig, att jag inte kan kontrollera mig.

Förlåt mig, att jag inte blev den dotter, barnbarn, syssling osv. som det var tänkt. MISSLYCKAD. 
Förlåt mig, att jag fortfarande lever. Det var ju så nära sist, "ett under att jag klarade mig //läkare på MAVA". 




 
 
 

3 kommentarer

janna

14 Apr 2014 20:57

Fan vad jag beundrar dig som vågar skriva om ditt mående öppet på en blogg! Jävligt starkt gjort av dig! Och fortsätt kämpa, gör det. DU KLARAR DET även om du inte tror det! Även fast jag inte känner dig, så tror jag verkligen på dig. Det gör jag!

Ta verkligen åt dig av det jag skriver!!

Sally

15 Apr 2014 12:21

Låter alldeles hemskt :( Försöka orka vännen!! Är avdelningen helt stängd eller får typ en kompis komma o hälsa på? Det skulle säkert (?) kännas skönt att få se ett vänligt ansikte som du vet att älskar o bryr sig om dig fast resten av världen är upp o ner. Kämpa kämpa, kan inte säga annat. Ljuset finns även i den mörkaste tunneln. Och berätta för vårdpersonalen samma som du skriver här på bloggen. Det är viktigt att de exakt vet hur du mår/ vad som rör sig i ditt huvud för endast då kan de hjälpa på rätt sätt.

Agnes

15 Apr 2014 15:47

Stay strong <3
Gör inte så här mot dig själv. När du blir frisk och gladare längre fram kommer du säkert bara ångra dig. Menar inte att vara dömande eller förmanade på något vis, men vi båda vet ju att ditt självskadebeteende kan ge bestående skador, som kan försvåra ditt liv ännu mer och längre fram. Hejar på dig!

Kommentera

Publiceras ej