Mina tårar väller ner längs med kinderna. Jag är besegrad. Jag kommer inte att klara det här. Game over. 

Ses snart. 

14 kommentarer

Jessica

15 Jan 2014 03:33

Hej! Jag känner inte dig alls, bläddrade igenom din blogg lite snabbt och kände att jag var tvungen att kommentera lite som jag kom och tänka på! För det första, otroligt starkt av dig att dela med dig av så personliga i ditt liv. Visst är det härligt att kunna sätta ord på saker man känner. Jag älskar att skriva om mitt mående, det går lättare att sätta ord på känslorna när man skriver dem, så är det för mig i alla fall.

Det här kommer att låta jätte konstigt, men jag förstår dig när du skriver att din ångest och ditt inre kan kännas så starkt att det slutar i ett slag. Jag har varit där med, däremot har jag inte slagit en annan person. Men allt materiellt som finns har jag gått på och slagit mig själv. Det här är självklart ingen hållbar metod till att må bra igen.. Men jag förstår! Det är fel av mig att skriva att jag vill att du ska försöka hålla dig till att slå, du känner mig inte och jag kan inte för mitt liv förstå den situationen du befinner dig i. Men jag kan komma med råd, att bruka våld ger dig bara konsekvenser, det förstör mer än vad det hjälper. I lång sikt är det aldrig bra med polisanmälan eller att ses som en våldsam person. Nu tror jag att du vet om detta med, men försök att ha i tankarna vart du vill befinna dig om 10 år hela tiden, och försök att hantera dina utbrott utefter det. Samma sak med överdosering av tabletter, det leder bara till att du skadar ditt inre, blir helt personlighetsförändrad efter en längre tid (då dessa överdoseringarna förstör din hjärna), det finns ingen återvändo från att ha förstört sin hjärna, och i värsta fall kan det leda till din död.

När jag mår som sämst, (blev diagnotiserad med PTSD och hade många ångestattacker, idag mår jag bättre men har fortfarande kvar sömnproblem och ångestattacker.) brukar jag tänka på "take control over whichever part in your life you can take control of" Det jag kan påverka och ta kontroll över gjorde jag, och allt kändes som en stor vinst! Det kunde handla om småsaker som att duscha, plugga, träna, ha SPA för mig själv, fixa naglarna,gå ut och gå... och så vidare, sådana kravlösa saker som jag tillslut uppnådde och klarade av. Därefter gick det över till dem större sakerna som att börja bli social igen (jag isolerade mig mycket), inte dricka så mycket alkohol och sedan inte ta några fler överdoser. (blev inlagd 3 gånger på akuten där mitt liv svävade i fara, det är extremt läskigt att tänka på idag... Att om det handlade om en tablett till, kunde mitt liv ha slutat då.)

Sedan är det fantastiskt att höra att du ska in på behandlingshem. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du finner din väg och kan må bra igen! Tänk också att du är förebild för många för att du vågar skriva så öppet om det. Tänk hur många du hjälper genom din blogg, du låter dem veta att dem inte är ensamma, att det finns hjälp att få!

Som sagt, jag hoppas att allt går väl för dig. <3

Agnes

15 Jan 2014 04:36

Du kommer visst klara det här. Du klarar allt. Tänk hur länge du har kämpat! Du är världens starkaste. En dag kommer du vara lycklig, det vet jag.

Åsa

15 Jan 2014 06:46

Jag önskar att jag kunde krama dig och sagt att det blir bättre för det blir det jag lovar! Du är en underbar människa, glöm aldrig det! Jag förstår att du inte kan ta till dig allt nu, men gumman gå till psykakuten för din skull! Du förtjänar bara det bästa!

Emma

15 Jan 2014 07:15

Du orkar<3!!! Du har så mycket kvar se av världen! Du måste få uppleva det fina i världen och det kommer du att få göra om du orkar lite till. Massa kramar!!!!

Linda

15 Jan 2014 10:03

Hej!
Jag har precis läst igenom några inlägg här på din blogg som du har skrivit, jag måste säga att du är stark som skriver om dina känslor och hur du mår, att du är ärlig med allt!

Du verkar ha problem med din mamma, det kanske vore en idé att komma bort från henne ett tag? Jag vet att det inte är lätt, hon är ju din trygghet på ett sätt.
När du blir inlagd så kanske du får komma bort från henne och få fokusera enbart på dig själv.

Jag hoppas verkligen att du kommer få rätt hjälp och att du får må bra igen, ingen ska behöva må såhär dåligt!

Lycka till med allt!

Emma

15 Jan 2014 11:18

Du kommer att klara av det här! Du ska och du måste! Du har så mycket kvar att uppleva. All kärlek <3!

Emma

15 Jan 2014 14:31

Svara att jag vet du är vid liv! Jag har aldrig gråtit så mycket som jag har gjort nu. Så orolig för dig!!!

Emma

15 Jan 2014 14:43

Mejla! Jag är hemma just nu och har tid så att du kan få byta miljö och umgänge. Har barn i din ålder så hoppas du vill ta emot den här erbjudan.

sara

15 Jan 2014 15:47

Jag har själv mått dåligt, aldrig lika dåligt som du nu mår, men förstår att det är svårt, livet är svårt. Du kan kika mig om du vill snacka eller något. sara.lindbeck

Sillen

16 Jan 2014 16:26

Hallåå tjejen, är du där? Ge.inte-upp!!! <3 <3 Hör av dig till oss här på bloggen, vi är oroliga!

Tinkan

17 Jan 2014 09:06

Hej, idag är första gången jag är inne på din blogg. den väcker känslor.

Du skriver bra om vad du går igenom och hur du känner för dej själv och sjukvården. Det känns som om du genom din blogg har hittat ett sätt att få ur dej dina känslor. De som lämnat kommentarer på bloggen ber dej öppna dej för dem som finns där för dej inom sjukvården. De sitter med kompetensen och de rätta verktygen, tro det eller ej, för att hjälpa dej, men det går bara om du är lika öppen mot dem som du är i din blogg.

Jag har inte känt någon (vad jag vet) som är eller har varit i din situation. Hade jag haft en vän som jag förstått mådde så dåligt skulle jag göra allt för att finnas där för den vännen. Jag tror det skulle vara bra för dej att berätta för en nära vän. Någon skrev i din blogg om att hon inte förstod hur hennes vän mådde och hade hon vetat hade hon agerat annorlunda.

Jag vet inte om du läser det okända skriver i din blogg eller om det räcker för dej att skriva av dej, om du läser det vi skriver hoppas jag att du kan ta till dej det. Förstå att du inte är ensam.

Ord räcker inte till för att skriva hur jag känner när jag läser hur du mår.

Jag önskar dej all lycka med behandlingar mm så att du får må bra och känna dej älskad för den du är <3

Åsa

17 Jan 2014 09:50

Hur är det tösabiten? Vart har du tagit vägen? Hoppas du är ok.
Många kramar Åsa

sonia

17 Jan 2014 19:51

Det klarar du visst!! Kom igen nu, jag tror på dig

Ellie

17 Jan 2014 23:29

Du ska inte dö!! Kämpa på! Finns här för dig! Kram!

Kommentera

Publiceras ej