Jag ska vara inlagd här tills den 10:e februari, därefter ska jag till behandlingshemmet(samma datum som jag skrivs ut här). På riktigt, jag ORKAR INTE vara här i typ tre veckor till. Hur ska jag klara detta?!?!?!?!?!??!

10 kommentarer

Åsa

23 Jan 2014 08:22

Du gör det, känn efter, känna in, ta tiden till tankar. Förklara att du vill aktivera dig.
Var tacksam att du slipper vara hemma, att de ser efter dig tills det är dags för behandlingshem är super! Fantastiskt och bra agerat av dem.
De förstår allvaret.
Försök träna, om så bara en promenad varje dag. Börja hjälp dig själv nu.
Kram Åsa

Ingrid

23 Jan 2014 09:01

Du orkar! Försök tänka att tre veckor är kort jämfört med alla tuffa månader (och år) som du klarat av hitills.
Vi stöttar dig!

Juliaaaa

23 Jan 2014 11:07

Tänk på vad du har klarat hittills! Då kommer du såklart klara det här med. Kram!

elli

23 Jan 2014 13:17

jag kan komma och prata med dig genom fönstret!! xx

Madeleine

23 Jan 2014 15:27

Hej vännen,
Jag skulle vilja komma i kontakt med dig - för att försöka vara till hjälp.

Maila mig.
Kram.

Alex

23 Jan 2014 22:30

Ramlade in på din blogg från en annan och har suttit i över en timme och läst nu. Finner inga ord, så sjukt jobbigt det måste vara. Önskar jag kunde göra något mer än bara säga att allt kommer bli bättre en dag. Du känns som en stark person innerst inne så du kommer ta dig igenom detta!

Styrkekramar

Danne

23 Jan 2014 23:24

Jag har suttit och läst din blogg i ca en halvtimme nu under min rast på jobbet. Och jag finner inga ord. Bortsett från att jag verkligen känner igen mig själv så mycket i allt du skriver. På några sekunder så blev jag själv 17 år igen. Hah. Men som du märker själv så lever jag fortfarande, trots allt.

Så ge inte upp, okej?

Jag ska vara ärlig och säga att mitt liv än idag inte löst sig, (lider själv av ångest, depression, m.m) MEN, jag har fått uppleva så många bra stunder också under de här åren som jag aldrig trodde att jag skulle få vara med om.

Nathalie

23 Jan 2014 23:25

Hej, jag hamnade här på en omväg och ville säga hej. Jag har varit i en liknande situation som din, och jag ville bara säga att det finns någonting på andra sidan. Nej, man vaknar kanske inte upp en dag och allting bara har försvunnit och det finns fortfarande dagar, och kanske kommer det också att komma längre perioder i framtiden. Men nu går det att hantera, jag har hittat mina sätt och verktyg och nu, så här i efterhand, kan jag inte förstå att jag orkade, och att jag faktiskt var i din situation för sju-åtta år sedan. Det FINNS någonting på andra sidan, jag tänker på dig och hoppas det går vägen!

felicia

24 Jan 2014 01:50

stay strong, it will be worth it!

carolina

24 Jan 2014 11:41

Du klarar det, försök tänka att för varje minut, timme, dag är du närmare ett tillfrisknande, närmare hjälp från behandlingshemmet! Kram

Kommentera

Publiceras ej