Inte ens ett "Hur mår du?". "Ska vi prata en stund?". "Ska vi spela kort?". Eller förresten, det kanske är för mycket begärt när man är inlåst och mår piss? 

Ska tydligen inte ha något läkarsamtal idag. Mamma vägrar komma med mina grejer. Jag känner mig bara som ett namn, som står där på tavlan utanför expeditionen på BUP. Det finns ingenting mer av mig. Snart kommer namnet vara raderat. Från allt och alla. Det som så många har väntat på. Att bli av med mig. Jag kostar ju bara än massa pengar. 
 

7 kommentarer

Åsa

20 Jan 2014 15:48

Det är klart att du existerar och det är riktigt ledsamt att höra att ingen verkar bry sig. Nu hör jag bara din version och inte deras.

Men som jag sagt tidigare, det är bara du som kan ta dig ur det här, tillsammans med din psykolog.
Kom igen nu tjejen. Du skriver som en gudinna, vackert och tänkvärt...aldrig funderat på att skriva en bok? Kanske skriva en bok om det du har upplevt i livet?
Så länge inte du själv är intresserad av att må bättre så kommer du inte göra det heller. Just nu känns det som att du är mer intresserad av att haka upp dig på omvärlden, hur lite de bryr sig. Hur dålig mamma du har. Att du inte är någon.
Men se det är du. En ung tjej som ska kliva ut i livet och det kommer gå bra för dig.

Kram Åsa

Hedda

20 Jan 2014 18:05

Det låter förjävligt... Men du ska veta att du har (av kommentarerna på de flesta av dina inlägg att döma) en hel uppsjö av läsare som bryr sig om dig, på riktigt, även fast vi aldrig träffat dig.
Kram!♥

lindah

20 Jan 2014 18:27

Det är på riktigt jobbigt och läsa hur du mår och hur du tänker :-( Du verkar vara en sån gullig och smart
tjej. Säger som Åsa, du skulle kunna skriva en bok och hjälpa andra unga tjejer. Hoppas du tar dig ur det här och en dag kommer må bra, det förtjänar du. Kram

emelie

20 Jan 2014 19:42

åh jag mår så dåligt av att läsa över hur du mår. Snälla snälla snälla var rädd om dig. Även om allt känns värdelöst nu och som att ingenting är bra, tänk på framtiden, du kan starta om på nytt! Det går även om det känns omöjligt just nu. Jag känner inte dig men du är så himla vacker och jag vet att du är stark du klarar det här även om det känns hopplöst nu.. Om du skulle behöva någon att prata med även fast du inte alls har någon aning om vem jag är, så ska du veta att jag lyssnar gärna. (la in min mejladress) För jag vet att du kommer bli bra en dag, även om det inte är imorgon så kommer det en tid då du blir lycklig! Snälla snälla avsluta inte ditt liv! Du ska inte behöva må såhär fina du! Var stark <3

Ingrid

20 Jan 2014 21:21

Hej gumman!
Jag kan inte så mycket om psykvård så jag trodde häromdagen att det var bra att du kommit till BUP, att det var dit du ville. Men det var alltså till ett behandlingshem du helst vill och där har du fått en plats i februari?
Kan du inte försöka stå ut på BUP-akuten tills dess? De hade ju sagt till dig att du kunde få vara kvar tills dess.
Vore det inte skönt för dig att slippa bo hemma hos din mamma?
Och du ska absolut inte ta ditt liv, det är INTE många som har väntat på att bli av med dig! Vi här på bloggen är många fler, och vi vill verkligen ha dig kvar i livet!

carolina

20 Jan 2014 21:50

Hej, jag surfade runt på min mobil häromnatten och hamnade på din blogg. Vet inte riktigt hur, men jag fastnade iaf. Du ska veta att jag känner igen mig i vad du skriver, och det BLIR bättre. Men bara om man orkar kämpa sig igenom all skit, antingen är du så destruktiv och deprimerad att du inte märker att de på bup bryr sig eller så är de helt enkelt människor som har skaffat sig helt fel yrke. Har hört om många ställen där människor blivit behandlade som du just beskriver och jag tycker det är så hemskt att det ska behöva vara så. Jag hoppas du kan ta dig igenom det här och sen kanske hjälpa andra som är i samma sits som du är nu, kämpa på! Du klarar detta om du verkligen vill!

Alva

21 Jan 2014 09:19

Du är riktigt stark fortsätt så! <3

Kommentera

Publiceras ej