Trots att jag har en psykolog som jag verkligen litar på så är det en del viktiga saker jag borde berättat för honom längesen. Men skamkänslorna tar över. Jag är äcklad över mig själv. Över det val jag har gjort. Att låta män, oftast äldre, få göra precis vad de vill med mig. Ha sex med mig så hårt att jag börjar blöda. Stoppa in sin snopp i min mun tills jag spyr. Spänna fast mig och experimentera. Slå mig och dra mig hårt i håret  Ibland har dom varit flera kåta och äckliga killar/män. Fastän jag inte vill. Men det är mitt fel, jag vet. Jag skyller inte på någon annan. Jag vill bara att mitt liv ska ta slut någon gång. Jag vill få ett slut på all skit någon gång. 

Jag vet inte vad jag ska göra, eller ta vägen. Jag förstår inte hur man kan hata sig själv så mycket, och vara så äcklad. För det är precis vad jag är. Fast jag har väl rätt att känna så. Ändå är jag så dum i huvudet att göra fel hela JÄVLA tiden. 

14 kommentarer

C

05 Jan 2014 04:16

Hej! Jag känner igen mig så väl i denna text. Kunde ha varit jag som skrev för ca 10 år sen när jag var i din ålder. Jag vet inte vad jag ska däga föutom att jag tycker att du våga prata om detta. Det är viktigt att prata om och bearbeta. . O intealla män är svin. Finns de som är rriktigt bra, de som inte utnyttjar utan älskar en på riktigt.

Åsa

05 Jan 2014 11:02

Det bästa är att du är ärlig och rak med din psykolog för att han ska kunna hjälpa dig. Gjort är gjort och bara du kan bestämma att ingen ska få göra så igen mot dig.
Vill du inte bli utsatt för det så är det NEJ som gäller och du ska bara omge dig med män du litar på i det avseendet.
Så, var tydlig och ärlig med dig själv och mot din psykolog, då blir du frisk fortare.
Förlåt dig själv och försök att inte äcklas av dig själv..
Stor kram Åsa

Fanny Sköld

05 Jan 2014 12:11

Men du<3 Detta låter inge bra alls. En sån här sak är något du verkligen måste prata om!

K

05 Jan 2014 17:34

Men då måste du ju ha tagit betalt, eller hur? Det är ju ingen som går med på dessa saker som inte är prostituerad.

S.a

05 Jan 2014 21:15

Men lilla gumman! Du ska inte skämmas, du e inte ensam om det. jag ser upp till dig! Du e stark, de e du verkligen. Du måste berätta det här för din psykolog, du måste få bearbeta detta! Det kommer säkert kännas skönt efter att du har fått hjälp med detta, och kom i håg en sak, de blir inte bättre om du är tyst om detta, snarare värre:( snälla lilla underbara du håll inte tyst! Prata om detta med din psykolog allt blir bättre då, för din del och din psykolog såklart

jag dömmer dig absolut inte

06 Jan 2014 00:33

men är du inte rädd att du får herpes eller hiv eller aids eller dödliga livs tids sjukdommar

Wiilow [Foto Tankar Känslor]

06 Jan 2014 01:18

Du måste våga prata om detta och kan du inte så skriv ett brev och lämna till din psykolog.
Du är inte ensam, det finns så många som varit med om liknande.

E

06 Jan 2014 03:07

Det smärtar mig så djupt när jag läser din blogg för du påminner så himla mycket om min bästa kompis som för några år sedan mådde precis så som du beskriver att du mår i dina texter. Det var inte många i hennes omgivning (inte heller jag) som förstod vad hon gick igenom, utan det är först nu på senaste tiden som sanningen har uppdagats och som jag fattat vilket helvete hon fått genomlida. Hon hade ett enormt självskadebetéende som innefattade både alkohol, droger, sex och våld mot sig själv på olika sätt. Såhär i efterhand har hon sagt att det enda hon ville var att få slut på sitt liv, hon hatade sig själv och kände sig äcklig, oönskad, misslyckad, skamsen. Och jag fattade ingenting. Visst är vi mycket närmre nu än vad vi var då, men jag såg ärren på hennes armar och frågade om det men hon verkade alltid så glad och viftade bort mina frågor med att det inte var någon fara. Så jag trodde på det. I dagsläget känner jag mig så jävla dum i huvudet som inte låg på henne mer om hur det egentligen var. Men jag fattade verkligen inte.
Idag mår hon bättre. Jag säger inte att hon mår helt bra och att hon är helt frisk men hon mår så mycket bättre än förut och det går framåt och framåt hela tiden, hon har till och med kunnat sluta med de allra flesta mediciner. Det har uppenbarligen varit en hård kamp och jag vet inte hur många gånger hon har fallit tillbaka i destruktiva mönster, men med hjälp från kunniga människor (läkare, psykologer etc) och en del vänner så har hon sakta men säkert rest sig upp igen och jag är så stolt över henne, varje dag.
Det jag vill komma fram till är att allt kan kännas så sjukt jävla meningslöst, man kan känna att livet är kört i botten och att det inte finns någon som helst väg upp, tillbaka till ett bra liv. Man gör dumma saker mot sig själv trots att man egentligen kanske inte vill, känner sig som världens sämsta person och vill bara ge upp. MEN. Alltså fortsätt kämpa. Även fast det känns helt jävla omöjligt så GÅR det. Jag lovar. Min kompis försökte även ta sitt liv två gånger men överlevde och idag är hon starkare än någonsin förut. Det GÅR att ta sig uppåt. Det GÅR att må bättre. Det GÅR att leva ett bra liv. Jag har själv aldrig befunnit mig i situationen, men jag tror att det är så sjukt viktigt att man pratar med folk. Vare sig det är ens kompis, en släkting, en random tant på stan eller ens psykolog så är det så viktigt att inte bära på allt själv. Även fast man inte vill/kan berätta. So what. Gör det ändå. Det värsta som finns är att bära på saker själv och det kommer kännas bättre efteråt. Ingen har rätt att döma dig.
Sedan är det så himla viktigt att man faktiskt låter sig själv göra misstag också. Du kanske har sagt till dig själv att du aldrig mer ska ha sex med någon äldre man, men så har du det ändå och efteråt så hatar du allt ännu mer och känner dig besviken på dig själv. Men alltså, du är inte en sämre människa, du är precis lika mycket värd som alla andra på den här planeten och du måste tillåta dig själv att falla tillbaka, bara du inte slutar kämpa för att det ska bli bättre. Förlåt dig själv. Gud vad jag babblar, hoppas du orkar läsa allt. Det jag egentligen ville säga var bara att GE FAN INTE UPP, du är så VÄRD att leva ett bra liv och det GÅR att leva ett bra liv. Titta bara på min kompis, för några år sedan sålde hon sin kropp, försökte ta livet av sig, tog överdoser titt som tätt och skar sig nästan varje dag. Idag lever hon i en egen lägenhet med sin pojkvän, hon har ett nice jobb och hon träffar vänner. Det syns på henne att hon mår så mycket bättre. Allt det här kanske verkar långt borta och jag säger inte att det är lätt, men det kan lika gärna vara du som om några år bor med någon du älskar och lever ett liv du tycker om. Det är verkligen möjligt. Låt bara folk hjälpa dig, prata med människor, tillåt dig själv att göra misstag men ge inte upp. Ge aldrig upp. Hur jävla tungt det än känns. Det går att må bra igen. Jag lovar av hela mitt hjärta att det går.

Maja

06 Jan 2014 06:47

Vilken fin blogg du har sötis!! :)

Nathalie

06 Jan 2014 22:39

Du har kommit till ett behandlingshem nu och jag önskar dig verkligen all lycka! Det går inte att beskriva med ord hur bra det känns att få tillbaka lite livsglädje igen!! Jag tror på dig <3

Anonym

09 Jan 2014 13:46

Du har fel :( allt är inte ditt fel! O det är inte sant att du får skylla dig själv! Du är sjuk, eller hur? :( du mår inte bra o behöver professionell hjälp! Känns bra för mig, när jag läser di.a inlägg, att du är på väg att få hjälp på riktigt :)

Men ett litet tips som jag tror kan hjälpa dig att öppna dig för din psykolog o på behandlingshemmet på ett nytt sätt - skriv! Skriv ner allt som händer i ditt huvud o allt som är för mycket att säga rakt ut med ord. Då o då ger du dessa lappar till din psykolog o ber dom läsa det. För mig hjälpte det ibland att lämna lappen till dom efter sessionen, då fickman berätta mer än man kunde säga ut högt o man kmr närmare tillfrisknande o mer hjälp/stöd/förståelse på det sättet man verkligen behöver. O nästa session kanske man kan prata om det lite grann, för då är sanningen redan framme o att försöka prata om det blir inte samma börda

Lisa

12 Jan 2014 23:44

Altså när jag läste detta.. jag får inte fram några tillräkligt bra ord, för det första det är inte ditt fel och för det andra jag vet inte hur du känner dig men detta ska inte någon få genomgå, du är fortfaande barn, åhh jag tycker inte du ska behöva genomgå det du behöver genomgå, men verkligheten är värklighet och dessvärre kan man inte spola tillbaka tiden, även fast jag många gånger velat det, jag vet att även fast jag säger detta så kanske du inte tar till dig ett enda ord, är man fast besluten om något så finns det inte så mycket mer att tro på, men seriöst jag hoppas att människor tar dig på allvar, du är värld det, sätt in det i ditt huvud tack, försök att vara dig själv, varje gång man är någon annan förlorar man en dag som går åt att hugga och gräva ner på sig själv typ... varje dag ska du känna för vill jag det här, är det rätt för MIG, varje gång en utmaning kommer till dig förskök se det som en sak som ska föra dig vidare i livet, ifall ja tex gör en pisam grej eller något som gör mig svag så tänker jag att mitt kapitel är redan skrivet och det var meningen att just det skulle hända, Jag vill dig absolut inget illa, jag vill bara att du ska veta att det finns ibland fler personer som inte känner dig som faktiskt bryr sig, så keep it up girl och gör allt vad du kan för att göra din dag till en dag som du vill leva till. Jag vet att detta är något utav det töntiaste som finns men ifall jag tex köper en chokladkaka och jag råkar äta upp den men får skuldkänslor för att ha ätit upp den brukar jag oftast fråga mig själv, var den god? mitt svar är offtast JA, Då vet jag att jag har levt mitt liv den dagen så som jag ville att det skulle vara och ifall jag dör nästa dag så vet jag att ja gjorde allt för att göra min dag till den bästa, haha men ja du kanske fattar poängen, Hoppas att du får den hjälp du behöver och hoppas du vet att när de hjälper dig så kan du fråga dig själv hur du mår, ifall du vill göra något som får dig på bättre humör och det viktigaste av allt, sätt inte på dig en skyddsmask som täcker ditt riktiga ja, du har kommit till världen av en orsak, försök att hitta varför just du har kommit hit, försök att titta dig i spegelen och tvinga fram att jag är okej och mitt liv ska vara mitt liv, ifall det är någon som försköker ta ifrån dig det så fighta tills du inser att det inte är du som gjort fel. "jag säger inte att jag inte kan klara det, bara att vägen dit är lång"

Melodi

21 Jan 2014 13:58

Håll ut.. livet vänder när du minst anar det. Jag har varit där du är nu själv och jag vet att du kan hitta till något bättre och gladare ställe med tiden. Håll ut och var så stark som du bara kan. Det är inte lätt jag vet, men det går! Önskar dig all lycka och hoppas verkligen du får all hjälp du kan få och att du är villig att ta emot hjälpen. Sänder massa kramar till dig! :)

PS. Maila gärna mig om du känner att du vill prata med någon som inte är en vän. Inget tvång. Bara om du vill! :)

Anonym

03 Mar 2014 08:14

Ville bara säga att det inte är ditt fel! Du har inte valt detta för att du vill och idiotkommentarer om att du "måste" tagit betalt för "ingen gör så annars" är skit snack! Vet du hur vanligt det är att unga kvinnor reagerar som du när de mår dåligt? Många har varit i din situation, säger inte det för att det tar bort hur du känner eller gör vad de gjort mot dig okej men jag vill att du vet att det är en vanlig reaktion och att det inte är ett medvetet val du gjort (på samma sätt som våldtäktsoffer inte väljer att bli helt stela och inte skrika). Vår hjärna reagerar på konstiga sätt och söker seratonin och dopamin höjande saker när vi mår dåligt, speciellt när vi mår riktigt dåligt, det kan vara allt från droger, sex, socker (gissar att det slutar fungera för länge sen i ditt fall), kärlek, beröring, kickar, spänning ja du vet redan.. Är det något det är fel på är det vårt samhälle som lär oss att söka bekräftelse hos män och att vi lär män att det är okej att ha sex med tjejer som mår dåligt och egentligen behöver stöd och kärlek. DET ÄR INTE FEL PÅ DIG OCH DU ÄR INTE ENSAM OM DETTA! Du kommer en dag träffa en man (vem vet kanske en kvinna) som älskar och respekterar dig och ger dig saker du inte visste att du behövde. Du vet någon som stöttar dig när du behöver det som mest och älskar dig fast du beter dig som en idiot och framför allt har sex med dig för att få vara nära DIG för du är speciell. Den tryggheten och uppmärksamheten som du behövt och förtjänat när du växt upp men som det låter som att din mamma inte kunnat ge dig kommer du att få från någon som älskar dig (och det finns mycket att älska hos dig). Du kommer skapa din egen familj där du får vad du behöver, där du väljer vem som är en del av den för som barn väljer man inte sina föräldrar men snart kan du välja själv. Jag vet att man inte vill leva när man mår så dåligt som du gör, jag vet att man inte orkar längre och att det inte är värt det för vad man än gör så blir det inte bra, jag vet att det inte finns något jag kan säga eller göra för att ta bort allt det hemska du bär med dig varje dag, jag vet att du knappt tycker det är hemskt längre för du orkar inte känna efter. Men jag vet också att det blir bättre.. Jag lovar! Jag kan inte säga hur du ska göra eller när det vänder men jag vet att. Tjejer som du, tjejer som jag, ger inte upp fast vi vill (en vanlig människa hade gett upp för länge sen för de hade inte pallat) och när det väl vänder kommer ditt liv vara så mycket mer än alla Svenssons som aldrig riktigt levt. Aldrig känt på djupet. Jag lovar!

Kommentera

Publiceras ej