Fick permission förut eftersom jag skulle till provfilmningen. Men givetvis gick det åt helvete, fick panikångest och allt blev bara en enda röra. Egentligen skulle en från personalen följt med, men istället kom vi överens om att höras på telefon. Jag ringde när jag var där, och skulle sedan ringa när jag åkte därifrån. Men det har jag inte gjort. Istället för att åka raka vägen tillbaks till BUP har jag åkt runt lite varstans och hoppats på att få impulsen. Impulsen som jag så innerligt väntar på.
 
 
 

8 kommentarer

Åsa

27 Jan 2014 17:30

Vad ledsamt att du sviker deras förtroende för dig.
Det kommer nog bara straffa dig själv i fortsättningen då de garanterat är väldigt oroliga för dig just nu.

Provfilmningen är en häftig grej, men just nu tycker jag att Du är viktigare än en film.

Se till att va rädd om de som finns för dig för de finns där för att hjälpa dig, inget annat.

Skit i den där jävla impulsen....jag vet du vill leva..Du vet att du vill leva och bli hel igen..kom igen nu...du grejar det här!
Du vet att du vart hel tidigare, å det innebär att du har 100% säkerhet att bli hel igen.
En psykolog sa till mig en gång i tiden, vill du bli frisk och må bra, så är halva jobbet gjort redan.

Kram


Danne

27 Jan 2014 22:11

Impulsen kommer inte komma för att du jagar den. Använd det du har just nu och bygg upp det först och främst. Ta den här chansen nu, man vet aldrig om man får en ny.

Ellis

27 Jan 2014 22:12

Då är vi två.. Orkar heller inte leva.. Men vi klarar detta!! Vi är starka! Styrke kramar till dig<3

Ellis

27 Jan 2014 22:12

Då är vi två.. Orkar heller inte leva.. Men vi klarar detta!! Vi är starka! Styrke kramar till dig<3

Ebba

28 Jan 2014 02:28

Önskar att en kommentar från en främling kunde få dig att må bra, att få tillbaka livsgnistan, men jag vet att det inte är så, och det gör mig så innerligt ledsen. Önskar att det var nåt sätt vi läsare kunde visa för dig att vi bryr oss. Jag kollar in här varje dag, och blir alltid lika lättad när jag ser ett nytt inlägg, vilket betyder att du är kvar hos oss. På grund av den här bloggen så "känner" jag dig, men du vet inget om oss som läser. Vill att du ska veta att vi finns här, och hoppas att allt ska lösa sig för dig. För oss är du ingen liten fluga i världen. För oss är du en verklig person, som vi alla önskar vi kunde hjälpa att hitta tillbaka till livet.
Kämpa på, man vet aldrig, men det kanske lönar sig i slutändan. <3

Emma

28 Jan 2014 09:29

Se inte panikångesten som ett misslyckande. Fler än vad du tror drabbas av panikångest då och då. Jag har lidit av panikångest. Det utlöses oftast i situationer då jag har för höga krav på mig själv och känner mig obekväm med situationen. Jag har dock lärt mig att behärska den genom att lugna ner mig själv genom att tänka att jag är inte sämre än någon annan. Funkar inte alltid, men har lärt mig att acceptera att det bli ibland så. Jag tittar in här varje dag för att se att du skriver. Då vet jag att det fortfarande finns en gnutta hopp i dig att det kommer att bli bättre. För det kommer att bli. Jag lovar. Så ge inte upp nu! Kämpa! Kärlek och kramar till fina Dig <3!

Emma P

29 Jan 2014 12:01

Precis som någon tidigare skrev - du vill nog leva ändå! Det finns alltid hopp i livet, även om det bara är en liten gnista. Om man omger den med hopp kärlek och glädje så växer den! Du är bara 17 år. Det finns så mycket nytt och roligt att uppleva, att utforska. Har du inget du drömt om, eller drömmer om? Som att åka till usa eller någonstans? Kanske hoppa fallskärm? Har du provat skriva en lista med saker du skulle vilja göra och upptäcka, du vet en såndär bucket list!? Det kan ge dig lite motivation och drivkraft.
Jag förstår attdet är svårt för dig, kan förvisso inte sätta mig in i din situation, men jag har läst dina inlägg och kan se tydligt att du inte mår bra. Jag vet hur det känns när man känner att ma inte vet hur och vad man ska göra för att det ska bli bättre, när man försökt så mycket redan. Men jag försöker då att se framåt, att hoppas, och det funkar verkligen, det gör mig drivande och ger mig hopp.
Allt ordnar sig, det finns alltid hopp, som jag tidigare skrev. Jag hoppas du vet att vi är många som bryr oss! Det blir bättre jag lovar. StyrkeKramar ❤️

ami

29 Jan 2014 13:33

Det finns så mycket i livet som är värt att leva för, ibland känns det så hemskt och det gör ont. Tänk på de sakerna som faktiskt fått dig att vilja leva, de finns där.
Styrkekramar <3

Kommentera

Publiceras ej