Såg att några av er undrade det. BUP-akuten är enbart en förvaringsplats, dvs man ligger inne på sitt rum hela dagarna och möjligtvis äter ibland. Om man vill kan man också gå ut till sällskapsrummet och se på tv. Och så har man tillsyn av personal var 15:e minut. That's it. Det är alltså inte till någon hjälp, förutom att man då inte kan ta sitt liv(tror dom) ;)

Jag är alltså här nu, med LPT. Orkar inte dra hela historien nu, men BRIS, som man för övrigt är anonym hos, hade skickat en chatt till min BUP-mottagning. Och ja... Saken är den att jag har ett BRIS-ombud, hon vet vad jag heter osv. Men det var inte henne jag chattade med. Men uppenbarligen har ju hon då berättat om mig vad jag heter, personnummer och vilken BUP-mottagning jag går på till de andra som jobbar där. I vilket fall som helst så HATAR jag att vara här, jag vet inte hur jag ska stå ut med att bli ännu mer deprimerad.



11 kommentarer

Felicia

18 Jan 2014 13:58

Så dina vänner vet inte om den här bloggen t.ex.? Någon gång lär dom ju hitta den? Förstår inte varför du har en sån hemlighet det skulle jag aldrig klara tror jag.

Amalia

18 Jan 2014 17:06

Grattis till intagningen till BUP -platsen där INGET händer. Jippie! Det är rena skämtet. Du vet vad jag menar...som du beskriver i ett inlägg här ovanför. Har också varit där och har precis samma erfarenhet, tyvärr. Så nu i efterhand försöker jag se det komiska i det, bättre att skratta åt eländet än att älta det hela tiden. Varför är du deprimerad? När jag ser dig ser jag en otroligt söt tjej som ser hälsosam ut, verkar vara duktig i skolan, har bra klädstil, världens vackraste hår. En tjej som de flesta vill vara kompis med. Det är sjukt att denna fantastiska tjej mår så dåligt då ytan säger nåt helt annat. Och frågan är varför? Varför? Jag känner igen mig precis, kunde vart mig den här bloggen handlade om. Nu när jag är äldre o tänker tillbaka så förstår jag inte hur jag kunde skada mig själv så. Eller varför jag mådde så dåligt utan anledning. Kanske det är det värsta, att inte vet varför. En vanlig orsak till att just tonåringar mår dåligt är att hjärnan inte är helt utvecklad förrän mellan 20-25. Innan denna ålder kan man inte tänka rationellt och beter sig därför lite underligt. Sen finns det ju flera orsaker till att må dåligt, men du kan ju ha det i bakhuvudet att huvudet inte samarbetar riktigt än. Alla har gått igenom den processen. Du måste lära att älska dig själv o se dig själv med andra ögon. Såsom du egentligen är, inte såsom dina negativa tankar säger för det är ren lögn. Låtsas att du är någon annan för en stund och att du ser dig själv för första gången. Vad ser du då? Intervjua dig själv. Fråga din själ varför den är så ledsen och vad du ska göra för att få den glad. Berätta sanningen för den, den riktiga sanningen. Träna för att utagera all ilska, sorg, frustration. Om de ger dig permission, gå ut o spring så fort du kan fastän du egentligen inte orkar eller har nån lust, sen andas i dig all ny frisk luft och andas ur dig den gamla. Ge depressionen vad den tål, fuck it totalt! Du ska inte låta negativa tankar o känslor ta över hela ditt fantastiska jag! Hoppas att du finner hjälp, tröst och kärlek i mina ord. Lycka till
KRAM o PUSS

Corneliaaa

18 Jan 2014 18:33

bup-akuten är fan det värsta stället som finns. feel you<3<3

Anonym

18 Jan 2014 19:21

Hoppas allt blir bra, styrke kramar till dig! :) <3

Åsa

18 Jan 2014 23:00

Du kanske hatar att vara på bup just nu, men Gud vad glad jag är för det! Jag trodde ett tag att du gett upp :(
Jag kan aldrig säga att jag förstår dig, jag har inte vart inlagd men min sambo har varit det. Han hata det med, fast samtidigt erkände han i efterhand att det också var skönt för han visste att han inte kunde göra något mot sig själv. Dagarna måste vara väldigt långa där, förstår det. Jag kände triststressen där inne när jag var där. När min sambo inte var helt apatisk längre började han läsa, han läste så mycket han orka för att få tiden att gå. Det kanske är en idé? Jag vill bara säga att jag är så glad att du lever, du har hela framtiden för dig :) att du skriver öppet om dina tankar såhär är så starkt, jag beundrar dig! Att våga berätta/prata känslor är bra tycker jag :) vi människor är inga robotar :)
Lång kommentar sorry! Stor kram!

En beundrare

18 Jan 2014 23:39

Fan va frustrerande! Jag skulle så gärna vilja ta hand om dig några dagar. Skämma bort dig med kärlek, god mat och dryck. Försöka hela din sargade själ. Men jag är ingen expert. Bara en enkel medmänniska som tycker det är slöseri att en så vacker människa som du ska må sådär. Du är värd all kärlek <3

åsa

19 Jan 2014 02:20

Jag är glad att du är där. Måste väl vara bättre än att vara hemma med en mamma som inte är med. Vad vill du eg tjejen? Vad är ditt mål? Tycker att det är hög tid att DU tar tag i Ditt liv nu. Du har rodret. Ingen annan. Ditt liv beror inte på någon annan. Du är vuxen nu och kan välja din egen väg. Du är så medveten om vad som händer och hur det fungerar så det är faktiskt bara att ta tag i ditt liv nu. Låt inte andra avgöra allt.
Kram

Emma

19 Jan 2014 15:45

Jag vet att det är ett helvete att vara i ett kallt rum. Bättre att finnas hos någon som bryr sig och har ett mysigt rum till dig och som kramar om dig dygnet runt! Du har berört mig så mycket så det inte är sant och vill gärna finnas till.

Svar: Fina, fina du. Du finns till, här för mig. Genom dina underbara kommentarer<3<3
Deep talks

Ida

21 Jan 2014 17:36

Hoppas allt blir bra, snabbt <3
Kämpa på fina du, de försöker hjälpa dej, du kommer förstå sen <3
Kram

Ida

21 Jan 2014 17:36

Hoppas allt blir bra, snabbt <3
Kämpa på fina du, de försöker hjälpa dej, du kommer förstå sen <3
Kram

krisse

21 Jan 2014 21:13

jag vet hur det kan vara men det kommer gå bra. har själv haft bris ombud förut så kan hända vi har haft samma

Kommentera

Publiceras ej